Handel med utsläppsrätter ingår i ett system som inleddes i EU 2005. Syftet är att minska företags utsläpp av växthusgaser, däribland koldioxid, på ett kostnadseffektivt sätt. En utsläppsrätt motsvarar ett ton koldioxid och de företag som är med i systemet måste ha minst lika många utsläppsrätter som motsvarar företagets årliga utsläpp. De företag som har stora utsläpp behöver därför betala mer än företag med mindre utsläpp. Det finns även en övre gräns för hur stora utsläpp ett företag får avge och maxgränsen kommer sänkas successivt för att på så sätt minska utsläppen.
Om ett företag har mindre utsläpp än vad som motsvarar ägda utsläppsrätter, kan de sälja överflödiga utsläppsrätter till andra företag. Det medför att företag som minskar sina utsläpp kan göra ekonomisk vinst genom att de slipper betala för lika många utsläppsrätter samt att de kan sälja utsläppsrätter som de inte längre behöver. Å andra sidan, om ett företag skulle ha större utsläpp än vad de har utsläppsrätter för, tvingas de betala böter.
Handelssystemet omfattar de 28 länder som är med i EU samt Norge, Island och Liechtenstein. Största delen av företagen som är med ingår i tyngre industri, exempelvis järn- och stålindustri, pappersbruk, förbränningsverksamhet och kraft- och fjärrvärme. I Sverige finns idag ca 750 anläggningar med i systemet av ungefär 13 000 europeiska anläggningar totalt. Systemet omfattar även sedan 2012 de flygoperatörer som flyger i EU. Sammanlagt motsvarar det cirka 45 % av de utsläpp av växthusgaser som sker inom EU. Övriga utsläpp är än så länge oreglerade.
Hur utsläppsrätter fördelas mellan företag avgörs genom att EU auktionerar ut ett antal utsläppsrätter som företag får köpa. Dessutom ges fler rätter gratis till företag inom utvalda områden med motiveringen att minska risken för att företag flyttar sin verksamhet utanför EU:s gränser.
En konsekvens av auktioneringen och handeln med utsläppsrätter är att priset för en rätt bestäms av marknaden. Detta ledde under perioden 2008-2012 att det blev ett stort överskott av utsläppsrätter eftersom det har funnits för många i proportion till utsläpp. Som en följd av överskott av utsläppsrätter har priset varit lågt och därmed gjort det mindre lönsamt för företag att minska sina utsläpp. Det har helt enkelt varit billigare att köpa fler utsläppsrätter.
För att motverka denna oönskade effekt beslutades det att auktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter inför handelsperioden 2014-2016 skulle senareläggas till 2019-2020. Som en förebyggande åtgärd infördes 2019 en så kallad marknadsstabilitetsreserv (MSR) som justerar utbudet av utsläppsrätter genom att anpassa auktionering utifrån bestämda kriterier. Överskott av utsläppsrätter som inte auktioneras ut läggs istället i en reserv.